När vi var ner till Albir så stannade vi till i cykelaffären för att titta om de hade någon El-cykel till Birgitta.  Vi har pratat länge om att skaffa en.  Har man det minsta jobbigt att anstränga sig så är detta den bästa investeringen man kan göra. ( Om man har problem med sjukdom då menar jag inte dålig kondition ).  Hittade en med bra prestanda och som såg tilltalande ut så den köpte vi. Cykelhandlaren tog in den gamla i byte men vi flyttade över sadeln och baklyset till den nya.  Begärde att packväskorna som hängde på skulle följa med och ett ordentligt lås också. Fyra timmar (siesta 2 timmar) fick vi vänta och passade på att strosa runt i Albir. Vi hann både att äta lunch på ett ställe och ta en fika på Norgefiket där vi satt och pratade med ett par norrmän som slog sig ned vid vårt bord.

I ”mördarbacken” på väg upp till ställplatsen susade Birgitta om mig lätt som en plätt. Nu var det jag som var helt slut ( ja inte helt slut ) när vi kom hem till bilen.